I mål efter Vasaloppet!
Hej på er.
Här är det tyvärr inte så mycket håll i gång, av anledningarna att jag just kämpat mig i mål efter mitt första Vasalopp och eftersom att en tentaperiod står bakom hörnet (åh, de slutar aldrig att chockera med sin ankomst, trots att man egentligen vet att det inte går att slippa undan).
Jag tänkte berätta lite om Vasaloppet. Utöver att det var ett jäkla slit för att komma till starten i Sälen (på vägen dit inkluderar jag träningspass på blankis i snöfattiga Stockholm och långa spinningpass med mera) och i mål i Mora så var det något av det roligaste jag gjort. Det var roligt dels för att det var en fantastisk upplevelse att åka 90 kilometer på skidor tillsammans med flera tusen andra åkare i en vacker miljö, men mestadels för att det var ett projekt som jag lyckades ro i land. Stundtals kändes det omöjligt och skitjobbigt, men det har varit värt det. Nu ler jag åt mitt fina minne och är sanslöst nöjd med min egen prestation. Och det handlar inte bara om att jag blivit en hyfsad skidåkare, utan också om att jag hade ett mål att sträva efter och att jag aldrig släppte det ur sikte.
Det finns stora likheter kring att sätta upp mål kring sin tillvaro på KTH. Varje kurs är ett projekt och det blir mycket mer motiverande om man ger sig tusan på att klara av den och/eller satsa högre och spika ett högt betyg. Det är slitsamt och tar emot, men det ger en utdelning. En utdelning som kan se bra ut på pappret men framförallt stärker det dig som person.
Till exempel var jag på en anställningsintervju idag och under de svettiga minuterna i receptionen innan boostade jag mig själv med tankar som ”klarar jag av att åka 90 kilometer på skidor klarar jag för tusan av att prata om mig själv i en halvtimme!”. Jag tror att det fungerade bra! Och kom ihåg att det är du som sätter upp dina egna mål och stärker dig själv därigenom. Ett Vasalopp gjorde susen för mig, för dig kanske det är att sätta A på en svår mattekurs eller att du gjort dina vänner glada på sistone.
Lycka till, Ingrid.
