Just nu sitter jag på en buss på väg hem till Gränna. Det känns som julafton. Pirret i magen, förväntan och glädjen. Jag vet att jag inte kommer bli besviken, för varje gång jag kommer hem står den lilla staden kvar där den alltid har gjort. Det är precis vad jag behöver. En middag vid köksbordet med min familj, en promenad med mamma på elljusspåret och en puss av min fina fina ponny! Den där vardagen som var min så länge och som jag var dödstrött på och gladeligen flydde när jag drog till Australien efter gymnasiet. Den vardagen som jag efter ett tag utomlands saknade otroligt mycket och som jag har lärt mig värdera som lyx.
Det var tio månader sen jag var hemma senast och det är rent ut sagt förjävligt. Jag har låtit livet här uppe i Stockholm ta lite för mycket tid. Det är både för- och nackdelen med att gå på KTH – man får mycket att göra och ofta är det så kul att man blir helt uppslukad. Men man får faktiskt inte glömma bort nära och kära och det liv som försiggår utanför skolan. Ofta kan det till och med vara otroligt skönt att komma utanför KTH-sfären och få ett annat perspektiv på saker och ting.
Ingrid











