Jag har börjat gå igenom mina bilder från Peace and Love. Det är roligt. Men klurigt. Jag vill överföra mina känslor från konserterna ut genom varje pixel på bilderna och få artisterna att se lika charmiga ut som i verkligheten. Här får ni se en första omgång från torsdag 30 juni i Borlänge.


Veronica Maggio var en av festivalens mest uppskattade artister, rubriker som ”Kollektiv orgasm” prydde Borlänges lokaltidningar. Och hon var bra, så engagerad på scen och sjöng varje rad med inlevelse. Varje rad som såväl 13-åringar som 30-åringar kan få utbyte av. Jag fotograferade henne med mitt zoomobjektiv, Tamron 70-300 mm/4,0 från publiken (därav en viss oskärpa, tyvärr!).


Har ni lyssnat på I Blame Coco? Om inte, gör det! Stings begåvade dotter, Eliot Summer som hon egentligen heter, tog mig med storm, så ung men ändå så självsäker på scen och avslutade varje låt med ett brytande ”Tack så mycket”. Kanske är det Robyn som lärt henne frasen, I Blame Coco har nämligen gjort en låt, ”Ceasar”, tillsammans med henne. Fotad med Tamron 17-50 mm/2,8.


The Sounds gjorde en akustiskt P3-live spelning på en av de mindre scenerna. Maja Ivarsson var inte den exalterade flamma hon är i vanliga fall, men hon levererade avskalade låtar på ett sätt som var perfekt under den heta eftermiddagen. Även här har jag använt Tamron 17-50 mm/2,8. Min kamera är förresten en Nikon D90 <3 och efterbehandling gör jag i Camera Raw.
Har under min redigeringsstund lyssnar igenom en del Sommar i P1 avsnitt. Jag kan, bland många andra, rekommendera avsnittet med Lars-Eric Aaro, VD på LKAB och civilingenjör inom bergsteknik. Han snackade bland annat om vikten av praktik under ingenjörsstudier och sitt första möte med KTH:are! Givande och roligt I can tell.
Ingrid