Lars Winnerbäck på Cirkus i Stockholm

Lars Winnerbäck

Jag är nyss hemkommen från Cirkus där Lars Winnerbäck spelade ikväll. Åh Lasse, han kan verkligen sprida värme bland höstfrusna stockholmare. Det är så fint, jag skymtade både äldre kvinnor som tonåringar i publikhavet. Ett bevis på att den där mannen kan skriva texter som alla kan ta till sig. Jag satt och myste på min plats på parketten!

Dessvärre hade jag en sämre kväll fototekniskt. Jag fick sitta på en trappa bredvid scenen under de tre låtar jag fick fotografera, vilket gjorde att jag låstes fast i en och samma position. Dessutom var ljuset nedskärmat, vilket skapade en intim stämning i salen men som däremot gjorde att det blev svårt att få till bra bilder utan att brus och oskärpa kom med. Sånt är livet som fotograf – you shoot and you learn!

Här finns några bilder till.

Ingrid

Grattis till mig själv!

Grattis Ingrid!

Grattis Ingrid! Du har precis fyllt 23 bast, hur känns det?

Jo såhär då… jag var tvungen att gå upp sanslöst tidigt för att jobba på min födelsedag, alltså ingen mysig frukost på sängen utan hetsätande av yoghurt över diskbänken istället. Jag fick inga paket av mina föräldrar, förresten nästan inga paket alls, jag har inte varit hemma i Gränna sen i januari… klockan 22.30 på min födelsedagskväll satt jag hukad över en geologibok och någon tårta har det inte blivit.

Men vet ni?! Jag är världens gladaste 23-åring ändå! Utan massa nya prylar och utan en fest ute på stan. Den gångna veckan har varit strålande, I will tell you why. Och så all omtanke från mina medmänniskor, en pojkvän som lagar gino för första gången och en bror som har lagat en av mina cyklar dagen till ära! Plus övriga gratulationer, tack tack tack!

Det här är vad som får mig att le när jag vaknar varje morgon, tentaveckans hägring till trots:

- Jag har fått presspass till Lars Winnerbäcks spelning i Stockholm nästa vecka! Turnén har hittills blivit hyllad och för er som inte vet så var jag kär i Lasse under typ hela min högstadietid. Nu får jag fota honom från diket! Hurra! Gäller bara att inte misslyckas med kamerainställningarna…

- Jag har redovisat en programmeringslabb en vecka innan deadline (Matlab, Nummen). Jag och min labpartner har slitit oss igenom sega timmar i datorsalarna och suttit som frågetecken framför datorn många gånger. Men vi klarade av det som först kändes omöjligt och nu kan jag lägga en kurs på hyllan över tentaperioden (den kursen ska tentas av innan jul).

- Jag har tränat fem gånger under veckan! Utan att min kropp sparkat bakut och kastat en förkylning över mig igen. Det har blivit en massa intervaller och jag har inte gett mig förrän pulsen hamnat på 90% av max. Det är en lång väg att gå innan jag redo ett Vasalopp men jag jobbar (läs:svettas) på saken och det är förbannat kul.

- I’m going home! Hej mamma, pappa och älskade skitungar till småsystrar! När jag bränt av två tentor så ses vi, jag saknar er!

- Womengineer! Jag har jobbat en del med att fixa nya intervjuer och annat smått och gott till sidan och responsen har varit strålande. Det är så roligt att det finns många som tycker om den här hemsidan och som vill hjälpa till med att göra den bättre.

- Tentaplugg! Det är roligt! Jag ser fram emot att gå in i en dvala av geologiska termer, kolets kretslopp och annat som hör geologi och naturresursteori till. Tror att det är så det ska kännas när man valt rätt.

Ingrid

Veronica Maggio på Gröna Lund

Såhär ser det ut när jag fixar med mina bilder i Photoshop

Då var det klart! Veronica Maggio har spelat på ett fullsatt Gröna Lund – de fick visst stänga grindarna och inte släppa in fler ca en timme innan hon skulle gå på scen. Och vilket drag det var, jag har stått i diket ett flertal gånger men aldrig tidigare blivit så dövad av publiken. De var galna. Och jag förstår dem – Veronica är otrolig såväl på scen som textförfattare.

När jag kom hem hade jag nästan 200 bilder på kameran. Dessa har nu successivt reducerats till elva stycken som jag är hyfsat nöjd med och de finns att se på Festivalphoto här. Jag stirrar på skärmen, kan inte fatta att det står mitt namn under bilderna… galet roligt alltså, hoppas att jag får chansen att fota mer åt Festivalphoto snart.

Jag hade lite svårt att få till inställningarna idag, scenen var hög och jag nådde knappt över kanten med kameran. Inga bilder på trummisen alltså. Det var synd! Lägger in några bilder här så ni får se dem.

Nu ska jag sova, imorgon blir det tidigt jobb och så Nøllegasque! Ha en fin helg.

Ingrid

När livet inte följer planen

Instoppad bakom en fin halsduk? Njae. Här provar jag en pälsmössa på Fårö förra helgen. Jag har INTE köpt den!

Så kom hösten. Jag hade sett framför mig hur jag skulle virvla fram bland löven, instoppad bakom en fin halsduk med rosiga kinder och ett leende på läpparna. Alla mina föreläsningsanteckningar skulle vara vackert skrivna med olika färgpennor och noggrant sorterade i pärmar. Varje kväll skulle jag läsa flera sidor i kurslitteraturen och ligga i fas i alla mina kurser. Sen skulle jag laga en utsökt middag som jag skulle äta i lugn och ro med tända ljus på borden och alltid ha så mycket rester över att frysen fylldes av matlådor. De morgnar jag vaknade i tid skulle jag löpa innan frukost och jag skulle hitta ett par träningspass som jag gick på samma tid varje vecka. Dessutom skulle jag blogga nästan varje dag och hinna läsa skönlitterära böcker innan läggdags varje kväll.

Åh, vilken idyll va? Istället har det blivit ungefär såhär:

Jag vaknar för sent och upptäcker att kylskåpet gapar tomt och att halsen värker. Får kasta i mig en macka, pulverkaffe och värktabletter till frukost. Kommer lite för sent till skolan och hinner inte ta alla anteckningar från föreläsningen. Sen står det labb på schemat och då har jag glömt att ta med mig mitt labbhäfte med instruktioner, och jag och min labbpartner sitter dessutom fast på en uppgift och datorn vräker ur sig massor med röd feltext. Damn it! Till lunch får jag köpa en dyr pasta (som hade kostat typ 7,50 kr att laga själv hemma) och sen ringer de från jobbet och frågar om jag kan ställa upp för någon har blivit sjuk. Givetvis kan jag inte säga nej, cash is king, så jag glömmer både förkylningen och allt jag har att plugga och åker till jobbet. Kommer hem klockan 23, har blivit mer sjuk och trött och måste upp klockan 7 nästa dag igen. Har såklart inte hunnit laga någon matlåda eller handla frukost!

Okej, bägge texterna var lite överdrivna, men det är snart oktober (!) och den där vardagen som jag längtat efter (den som är beskriven högst upp) har ännu inte infunnit sig. Sånt är livet, jag är en grym visionär som gladeligen drömmer om hur skönt och bra allt skulle kunna vara, sen blir det mest ont om tid och pannkaka av alltihop! Men jag misströstar inte, för jag tycker att jag har det himla bra, även om det blivit mycket jobb på sistone samt att jag dragit igång ett litet (tidsödande, men ack så roligt!) privat projekt som jag hoppas att jag kan berätta om snart.

Idag är första morgonen som jag lyckats läsa morgontidningen och druckit kaffe i fred. Dessutom har jag slagit upp kursböckerna och lagat lunchlåda. Score!

Ikväll ska jag debutera som fotograf. Va? Tänker ni, du brukar ju fota jämt? Visst, men ikväll är första gången jag har en riktig bildbyrå som uppdragsgivare och jag kan faktiskt tjäna pengar på mina bilder. Pengarna är det minsta jag bryr mig om i det här fallet, jag är helt till mig över att någon ens vill att jag ska fota åt dem! Jag ska fotografera Veronica Maggio på Gröna Lund. Vart bilderna sen hamnar vågar jag inte säga än, länk kommer när allt är på plats. Det pirrar i magen! Men det är så häftigt!

I helgen nalkas det också för nøllegasque för Samhällsbyggnad. Jag har varit med innan och vet att det brukar gå ganska… ehm…. vilt till. Återkommer med rapport!

Ha det fint hörrni!

Ingrid

Living the dream – Popaganda 2011

Förra helgen var jag på Popaganda och fotograferade och det var fantastiskt! Suveräna band och så vackra kvällar. Jag smalt. Men nu tänkte jag berätta lite om hur det är att fotografera konserter. Det brukar vara usel ljussättning, trångt om plats i diket och dramatiskt – man får använda sina vassa armbågar för att vara först på plats när det blir lite ”action”, då slåss alla fotografer om den bästa vinkeln. En dans på rosor, huh? Njae. Men ändå det roligaste jag vet. Hjärtat bultar, adrenalinet pumpar och läpparna ler varje gång jag står och väntar på att bli insläppt i diket och konserten ska börja.

The Go! Team

The Go! Team

Jag tycker att det är roligast att plåta band som för just lite action på scen. The Go! Team är ett bra exempel. Då gäller det att vara på plats när det smäller, vilket händer ofta med en så exalterad sångerska.

Lykke Li

Fel av mig – roligast är såklart att ta kort på band man gillar. När jag skulle in för att fota Lykke Li kändes det helt surrealistiskt. Jag har lyssnat på denna fröken i många år. Tänk om jag inte skulle lyckas fånga en enda bra bild på henne? Nervöst. Man har de tre första låtarna på sig, vilket kan verka som evigheter, och man hinner ta många bilder men tiden rusar ändå iväg.

Arcade Fire

Arcade Fire

Att få fota Arcade Fire kan också vara något av det bästa jag gjort. De måste vara typ världens bästa liveband, no kidding. Då studsade och sjöng jag samtidigt som jag fotade. Gick ganska bra det med!

jj

Så var det ljussättningen. Ljuset kan vara en fotografs bästa eller sämsta vän. Just på konserter som äger rum sent eller inomhus brukar det inte vara så lätt få till alla inställningar – ljuset kan ändras snabbt (effekter) och det krävs ett ljuskänsligt objektiv. Jag har ett fast 50 mm med 1,8 i bländare som brukar vara till stor hjälp. Och med mörkret måste man höja ISO-talet, vilket gör att bilderna inte underexponeras lika lätt, men gör bilderna brusiga. Bilderna på jj har ISO 1600, vilket är det högsta ISO-tal jag använder.

jj

Här ovan ser ni jj, och den andra av bilderna är ett av mina highlights som fotograf. Jag är kort i lästen och äger en liten (men bra kamera, I <3 it!) – många fotografer är längre killar med flera kameror på axeln (då slipper man byta objektiv i diket). Alltså har jag inte alltid de bästa förutsättningarna, jag brukar få stå på tå för att nå upp till scenen ibland. Här valde en av medlemmarna i jj, Joakim Benon, att stirra in i just min kameralins! YES!

Cults

Det är bra att plåta band som man inte vet så mycket om innan de går på scen. Jag hade aldrig hört Cults innan förra veckan, nu lyssnar jag sönder dem!

Henrik Berggren

Man kan få uppleva mycket annat än musik från diket – som hysteriska fans. Här är ett gäng som älskar Henrik Berggren.

Lite om en av mina passioner! Jag är medveten om att jag har mycket kvar att lära – att fotografera musik är en riktigt konststycke. Detsamma gäller bildbehandling. Jag har aldrig gått en kurs i någon av ämnena, men ska snart påbörja en i Digital Bildbehandling på distans.

Ingrid