Knip jobbet på Google

Många högskolestudenter vill gärna jobba på Google efter examen, oavsett om de pluggar inom ekonomi, teknik eller något annat område. Men hur får man då de eftertraktade tjänsterna på Google? I SvD publicerades nyligen en artikel om anställda på Google och vad de har för bakgrunder. Citatet här bredvid nämndes i den artikeln och kommer från Googles affärsområdeschef.

I artikeln omnämns även civilingenjören Olof Hernell enligt nedan:

Även om han också läst företagsekonomi och en del nationalekonomi är hans examen från KTH helt teknikinriktad.

–Jag har alltid varit passionsstyrd. På gymnasiet var jag väldigt fascinerad av organisk kemi, sedan började jag förälska mig i numerisk analys.

Trots allt går det att se en koppling mellan studietiden på KTH och Olof Hernells nuvarande jobb, nämligen scenframträdena.

I kårspexen har han stått på scen i roller som Maria Stuart och Sokrates. Träning som kommer väl till pass för det han kallar den evangelistiska delen av jobbet, ute på företagsmässor.

(Kårspexet är en studentförening på KTH).

Psst, Karin Ekesiöö som blir intervjuad först i artikeln och som jobbar på Google är inte ingenjör, men hon har pluggat Media Managment, vilket är en masterinriktning som man kan välja från civilingenjörsprogrammet Medieteknik.

Civilingenjörer får jobb snabbt!

Halelulja, den här artikeln känns mycket upplyftande i tentatider. Civilingenjörer från KTH får snabbt jobb efter sin examen, och då oftast inom det som de utbildat sig inom och vill jobba med. Såhär står det på e24:

Av de som fick ut sin examen under krisåren 2008 och 2009 har 94 procent en anställning som motsvarar deras utbildning och så många som var tionde har en chefsbefattning.

– Undersökningen visar dels att våra studenter är nöjda med den utbildning de fått och att den motsvarat deras förväntningar, men den visar också, fastän mera indirekt, att vår undervisning i hög grad svarar mot näringslivets behov av teknisk kompetens, säger professor Margareta Norell Bergendahl, vice rektor vid KTH

Läs hela artikeln här!

Sex år på KTH?!

Om man ska se något positivt i att jag kommer att gå sex år på KTH, så är det kanske att jag får en rätt lustig översikt av ”Mina Sidor” (som är KTH:studentens nav när det kommer till administration. Information om schema, betyg och kurslitteratur finns bland annat att hitta där).

Skämt och sido. Nu är det faktiskt inte så illa att jag har noll poäng på mitt nya program (S), men 100% på barometern kommer jag aldrig att uppnå. När det eventuellt närmar sig en examen ska studivägledaren räkna ihop vilka poäng jag får tillgodoräkna mig från media, det rör sig om ca 60 hp i dagsläget, men de ligger dolda just nu. De kan komma att öka om jag kan plocka in kurser jag läst i kvoten för valfria poäng, men det händer inte förrän jag går i fyran. Därför är min framtid lite oviss – i bästa fall blir det kanske 5,5 år på KTH!

Annars då, du galning som bytte program efter två år på KTH, hur känns det? Hade du inte hoppat av hade du gjort kandidatexamensarbete i vår, vet du det?!

Det är utan tvekan tufft, när det gäller allt från nya rutiner kring mikrovågsugnarna i nya sektionslokalen till att jag inte kan hänga med mitt gamla gäng på håltimmarna (men jag glömmer er inte, kära medietekniker!). Det hade varit skönt att glida tillbaka till min gamla sektionslokal, så bekvämt… MEN vad som är viktigare är egentligen vad som händer under föreläsningarna, och vad som glädjer mig är att all undervisning hittills varit superintressant! Makes sense to me. Och det är trots allt därför som jag går på KTH, för att jag vill lära mig och utvecklas inom områden som jag gillar och som jag vill syssla med i framtiden. Då kan ett extra år på KTH vara värt mödan!

Kom ihåg det ni ettor där ute! Första året på KTH är tufft och ibland är det svårt att se den röda tråden – vad man lär sig och varför. Jag uppmanar alla till att kämpa på, speciellt när det blåser kallt under timmarna du måste spendera med matten, men ändå att känna efter. Har du inte intresset för det du läser i det stora hela ska du inte tveka inför att kolla upp vilka alternativ som finns, andra utbildningar till exempel (som det blev i mitt fall).

På återseende / Ingrid

Klämmer in en bild på mig och en jäkligt cool mediaphösare och god vän – Jon :).

Att gå till jobbet med glädje

Idag har jag börjat på ett nytt jobb och därför går jag in lite på Carolines tema, som handlade om hur man ska klä sig på en jobbintervju. I år har jag sökt mängder med sommarjobb, just för att jag vill stationera mig i Stockholm till sommaren och inte ätervända till mina hemmastäder Gränna eller Visby.

När man läser CV-guider, vilka jag har plöjt igenom ett antal av, står det ofta att man ska kunna sammanfatta sig själv med en slags profil. Som till exempel ”Driven entreprenör med ett skarpt sinne för ekonomi”. Jag har försökt att beskriva mig själv med en fräsch, unik och sprudlande mening, men utan resultat. Min bakgrund är nämligen så spretig – jag har erfarenheter inom journalistik, jordbruk, kundtjänst, vården med mera. Jag kan skriva intervjuer, köra traktor och ge medicin – men jag är inte tillräckligt bra och målmedvetet nischad inom någon bransch att jag kan framhäva det. Det har alltså varit svårt att söka jobb och att få ett jobb – trots att jag blev nöjd med mitt CV (utan den där perfekta profilen!) till slut. Jag har mött besvikelse både i att vissa företag inte ens sänder ut ett nekelsemail och i att jag själv inte lyckats visa min bästa sida på några anställningsintervjuer (det ska jag träna på!). Läs tips om hur man tar sig in på arbetsmarknaden här och läs här om att rekordmånga tar studielån pga arbetsmarknaden.

Hur som haver har jag nu fått ett jobb och det glädjer mig! Det här är inom en för mig ännu oupptäckt bransch – jag kommer mest att jobba med försäljning. Efter första dagen på jobbet snurrar det i mitt huvud av alla nya intryck, men huvudsaken är att det kändes bra och att det ska bli roligt att gå dit imorgon igen! Och det bästa är att alla på arbetsplatsen verkade trivas så bra och var så ärligt glada. Jag har tyvärr upplevt att det är ganska ovanligt, många människor går till sitt jobb för att de måste.

Den dagen jag kan formulera hur bra jag är inom ett visst område ska jag vara en person som går till jobbet för att jag älskar det jag sysslar med. Ett viktigt mål som jag ska bära med mig och som jag hoppas att flera ägnar en tanke åt ibland.

Ingrid

Bra siffror för en civilingenjör

Efter inlägget jag skrev igår, där jag länkade till flera sidor om prognoser för en civilingenjör, blev jag så till mig att jag fortsatt jakten på siffror över en civilingenjörs framtid. Här bredvid ser ni en skärmdump från studera.nu (se mer här). Den visar hur stor andel i procent som fått jobb efter examen för civil- och högskoleingenjörer inom olika områden. Statistiken avser de som examinerades 06/07 och hur de hade det på arbetsmarknaden 2008. Det ser rätt bra ut, inte sant? Även om statistiken har några år på nacken har jag svårt att tro att det förändrats mycket i verkligheten.

Något annat jag jublar åt som KTH-student är att CSN-härvan tagit ännu ett steg i rätt riktning (i korta drag: de som läser i en annan studietakt/tar poäng lite ojämnt över året fick CSN i hälarna och fick i vissa fall betala tillbaka studielån. Lite mer kring detta finns att läsa här).  NyTeknik skriver idag att de som tvingades betala tillbaka studiestöd till CSN kan komma få tillbaka det. Hurra! För jag vet, att man som student inte vill ha CSN som ännu ett orosmoln på sin himmel.

Ingrid

Framtiden för en civilingenjör

Som jag nämnde igår har antagningen just öppnat på studera.nu. Jippie, en hel värld av möjligheter öppnar sig, inte sant? Men jag vet att det är lättare sagt än gjort – att bestämma sig för vilka utbildningar man ska söka, att rangordna dem, att veta vilken stad man helst vill plugga i och så vidare.

Ett tips på vägen kan vara att kolla in olika prognoser för dina drömutbildningars framtid. Här ovan är en bild från Arbetsförmedlingens hemsida, som visar hur man spår en Civilingenjör inom maskintekniks framtid. Kolla här för att se ett par andra civilingenjörers utsikter på just AMS. SACO tar varje år fram en liknande rapport och studera.nu har tagit fram egen information. DN skrev idag om hur ”IT-branschen skriker efter ingenjörer”.

Av dessa rapporter och artikeln att döma, ser framtiden bara ljus ut för såväl civil- som högskoleingenjörer. Det är helt enkelt en utbildning i framkant och de flesta har lätt att hitta ett jobb efter examen. Och läs på den här bloggen för att se hur nöjda vi bloggare är med vår tillvaro som civilingenjörsstudenter.

Viktigt är dock att inte hänga upp sig för mycket på siffror och statistik, utan att låta hjärtat lägga den avgörande rösten för vad du placerar i topp när du söker. Skulle du ångra dig, efter sista anmälningsdag eller när du påbörjat din utbildning är det heller inte hela världen! Läs vad Carro just skrev.

Lycka till!

Ingrid

När det inte går som man tänkt sig

[slideshow]

Idag har jag gjort någonting, som någon talat om för mig för ett år sen att jag skulle göra, hade fått mig att sätta i halsen. Jag har vart hos studievägledaren på mitt program och bett om att få läsa mer matte. Och för att kunna göra det hoppade jag över en annan mjukare kurs som ingår i medietekniksprogrammet. Jag är jätteförvånad men ändå känns det bara helt rätt.

Man vet bara inte vad en vidare utbildning eller annan ”praktik inom vissa områden” kan leda någonstans – vilka intressen man kan utveckla och vilka som man kanske inte hade lika djupt inom sig som man trodde från början. Alltså ska man prova sig fram, tänja på gränserna och utmana sig själv och se vad man upptäcker.

Jag har tidigare nämnt att jag ville bli journalist. En annan dröm som jag länge hade var även att bli veterinär. Det var till exempel därför som jag valde natur på gymnasiet. Djuren är mina bästa vänner. För att undersöka hur det var att jobba med djur i praktiken for jag till Australien i ett år för att jobba på en gård. Gården var till ytan större än den stad jag kommer från (Gränna) och där fanns 800 kor. Jag klev upp klockan 04 varje morgon för att mjölka 350 kor, inseminerade kor (gjorde dem dräktiga), lärde kalvar att dricka mjölk och en massa annat. Det är något av det roligaste och bästa jag gjort i hela mitt liv (kommer skriva mer om det någon annan dag). Dels för att jag hade väldigt kul under tiden, för att det var en stor utmaning som utvecklade mig och för att jag insåg att veterinäryrket inte var något för mig.

Den dagen ljuset gick upp för mig – att ett arbete med djur inte tillhörde min framtid, mådde jag hemskt dåligt. Hela min framtidsvision liksom skakades om och jag visste inte vart jag skulle vända mig. Ändå står jag upp idag och har nya mål som jag brinner minst lika mycket för.

Man får inte vara rädd för att misslyckas. Eller för att våga lyssna på sig själv och göra det man känner för. Eller att prova på någonting som man aldrig tidigare trott att man ville göra. Då kommer man ingenstans.

Nu ska jag dyka ner i hårdplugget igen!

Ingrid