Strategiska val

Mekaniken är med även under skidåkning! Typisk grej som gör pluggandet mer underhållande för mig.

Hej från en som befinner sig nergrävd i mekanikstudier! Det nalkas KS nästa vecka, följt av en dundertentavecka – tre tentor under loppet av fyra dagar!

Ibland krävs det strategiska val som student. Att skriva tre tentor på fyra dagar är inte särskilt strategiskt smart, inte om man är som jag och vill fördjupa sig helt och hållet i ett ämne för att greppa allt och bli proffs på det innan tentan. Jag menar inte att det är någon omöjlighet att skriva tentor tätt, jag har gjort det tidigare. Men det är inte skönt för vare sig kropp eller sinne. Och risken finns att man faller på mållinjen på alla tentorna, det vill säga får typ en poäng från att bli godkänd på samtliga.

Summa av kardemumman: jag måste bestämma mig för vilka kurser jag ska naila tentorna på och vilken/vilka som får vänta till omtentaveckan i juni. Att mekaniken får hög prioritet är ett enkelt val av den anledningen att jag ska skriva KS i den kursen om två dagar och då redan hunnit nörda ner mig i ämnet och dessutom sanslöst gärna vill jag bli klar med den. De andra två tentorna är i Grafiska Informationssystem och Samhällsekonomi och vilken av dem jag ska försöka tenta av återstår att se.

Bilden ovan fick mig att le när jag satt och försökte begripa mig på lagar om impuls. Jag vet mycket om hur staven ska slå i snön för att kraften ska få mig som skidåkare att glida snabbt och långt fram på snön! Plötsligt blev det jag läste mer greppbart! De senaste veckornas Vasaloppsträning har alltså även innefattat mekanikstudier, WIN!

På tal om skidåkning är jag lycklig över att Vasaloppsstarten går klockan 07.30 imorgon och sänds på SVT. En gyllene anledning till att pallra sig upp tidigt på en söndagsmorgon och fortsätta studierna i mekanik genom att iaktta det där med impulser på de 16 000 skidåkarna. Hehe…

Ingrid

Pray for brains!

Precis såhär känns mitt liv just nu. Kaffe och tur är två viktiga komponenter i vardagen såhär i tentatider. Opassande nog har min kära familj bestämt sig för att hälsa på den här helgen (de är nyfikna på den nya lägenheten. De är varmt välkomna hit men jag har inte så mycket tid för dem) plus att min hjärna är lagom pigg efter min killes examens-öl igår… så jag är lagom munter när jag sitter hukad över mekanikformler samtidigt som familjen är ute och gör julshoppningen på stan.

(Magneten och kortet sitter på mitt kylskåp. Avsändaren av koret är min kära lillebror som inte pluggar själv men som vet hur jag brukar ha det under tentaplugget)

Ingrid

Slutspurt och när min bubbla sprack

Den senaste veckan har de dagliga blogginläggen lyst med sin frånvaro här på sidan. Jag beklagar! Men kan garantera att det sker mer aktivitet på andra ställen. Det är slutspurt  på KTH med tentor och slutinlämningar och alla studenter sliter för att få så mycket julledighet som möjligt. Papperskorgarna svämmar över av kaffemuggar, det är nästintill omöjligt att få plats i en datorsal och på labbtillfällena är det krig om att få hjälp av labbassarna. Det är tufft men när terminen är över kommer det vara nog så värt det. Själv jobbar jag just nu med ett projekt i Numeriska metoder och förbereder mig inför en KS i mekanik, en tenta i nummen och en tenta i Plan-bygg och miljörätt. Jag kan skvallra om att Kim jobbat hårt med ett projekt i en konstruktionskurs – 16 timmar pluggade hon på KTH igår. Applåder!

Igår brakade min ”spurta-in-i-mål bubbla” halvt samman när jag fick höra att jag och min labbpartner gjort fel med vårt projekt. Vi hade implementerat en lösning i MatLab som enligt en assistent ”inte var tillräckligt effektiv”. Nu i efterhand förstår jag vad han menade, men igår blev jag förbannad på honom. Den koden som vi skrivit var liksom min lilla älskling, jag har ju jobbat med den länge och hårt och äntligen fått den att fungera (om än inte så snabbt…) – då kan inte han komma och säga att den inte duger! Det var bara att sudda ut och göra om… alltså var jag inte på så bra humör när jag fick åka in till KTH extra tidigt imorse och skriva mer kod. Men nu fungerar iallafall programmet igen och förhoppningsvis kan vi skicka in projektet imorgon!

Motivation!

Nästa tisdag tar mitt jullov vid och jag har storslagna planer för ledigheten! Det blir en liten resa runt för att hälsa på nära och kära, massa fix med nya, älskade lägenheten och en massa skidåkning! För snön hänger i luften! Hoppas jag iallafall. Annars ska jag nog köpa en cykel som är stabil nog att kunna köra med i slasket! Mmm… sånt där drömmer jag mig bort till när pluggorken sinar.

Ha det gott hör ni!

På återseende, Ingrid.

Morgonstund!

En morgon i Gränna, 13 januari

Jag älskar lördagsmorgnar, runt 8-snåret, när det känns som att helgen ligger alldeles orörd och väntar på mig. En kaffekopp och en dagstidning räcker alldeles utmärkt för att underhålla mig i någon timme och få mig att känna allt annat än stress och måsten står bakom dörren! Underbart.

Strax ska jag bita tag i ett par matteuppgifter varvat med att skriva artikeln om det entreprenörsevent jag var på i torsdags. Senare ska jag och min bror gå och kolla på cyklar i stan (passande eller hur? Termometern visar -19 grader och vägunderlaget lämpar sig kanske inte för en cykeltur). Jag nämnde ju att vi eventuellt ska köra Vätterrundan, får se hur det blir med det.

En sak till som gör mig på väldigt bra humör just nu – jag klarade min matte KS i onsdags. Jag vann över alla dubbelintegraler och drog in 4 poäng till tentan, det vill säga 25% av poängen som krävs för att bli godkänd! Jag kan inte låta bli att bli fånigt glad varje gång jag klarar något skolrelaterat, speciellt inom matte. Varför? Jo för att för ett år sedan blev jag underkänd på majoriteten av det jag gjorde. Nu har jag äntligen kommit underfund med hur jag ska plugga matte för att förstå den. Åter igen handlar det inte om något mattesinne hos mig, utan bara taktik och envishet. Sådant som jag tror att varenda kotte kan träna upp med lite vilja. De andra tjejerna har skrivit det förut, men jag gör det igen: Det handlar om att våga! Annars kommer man ingenstans. Hade inte jag vågat hade jag inte befunnit mig i Stockholm längre. Men nu är jag här och är otroligt lycklig över att vara det!

Ha en fin helg

/Ingrid

Den mytomspunna matten på KTH

Yey, tog nyss helg! Nu ska jag mysa ner mig i sängen ett par timmar innan det är dags för kvällens strapatser. Jag får sällskap av min mattebok, eftersom jag nämnde, har en KS som hägrar nästa vecka.

Nu ska jag skriva något som jag aldrig trodde jag skulle skriva. Nämligen att jag tycker det är skitkul med matte.

När jag sökte till KTH var det främst kurserna ”bild och videoteknik” och ”ljudteknik” som lockade mig. Jag såg de där obligatoriska mattekurserna som något jag skulle kunna ta mig igenom utan att tänka så mycket. Så hade det fungerat på gymnasiet och det gick ju bra. Den inställningen behöll jag till min första mattetenta på KTH – jag trodde att om jag lärde mig en liten del av kursen så skulle jag bli godkänd. Jag hade helt fel och när jag fick mitt första F så funderade jag allvarligt på att hoppa av mina studier. Aldrig i hela mitt liv hade jag fått underkänt förut. Det var en rejäl smäll för mitt självförtroende. Då insåg jag även att det krävdes en hel del slit för att ta sig igenom en enda mattekurs och tänkte att det var något jag aldrig skulle klara av.

Ett år senare har jag fått ett högt betyg i den kurs jag tidigare ansåg omöjlig. Jag tog om den och efter en hel del slit, omräknande av tal, googlande och mardrömmar om formler man ska kunna utantill tycker jag att det var en skitkul kurs. Plötsligt föll saker och ting på plats och det känns så bra. Just nu läser jag 150% då jag utöver mina kurser på programmet läser en annan mattekurs i förväg. Mina föräldrar satte i halsen när jag berättade det för dem eftersom jag aldrig varit förtjust i matte.

Det är alltså mina råd till dig som funderar på att bli civilingenjör men som får ont i magen av tanken att läsa mera matte. Låt dig inte skrämmas och ge inte upp! Jag är inte duktig på matte. Varje gång jag ska lära mig ett nytt begrepp måste jag slåss mot mig själv för att förståelsen ska gå in. Men när den väl gör det så känns det som en stor vinst. Och varje gång blir det faktiskt lite lättare att lära sig nya saker. Förmågan att lösa problem tror jag helt klart att man kan träna upp. Det tar bara lite olika tid för oss alla. På KTH löser vi tal i matteböcker precis som vanligt – men uppgifterna är lite mer verklighetsrelaterade och man inser att derivata, integraler och sånt verkligen används i arbetslivet. Dessutom knyter de flesta kurserna ihop varandra och man kan finna samband mellan det man lärt sig – superhäftigt.

Så, nu ska jag brottas mot trippelintegraler!

/Ingrid