Jag tycker att det är lite svårt med midsommar. Vet ni varför? Jo för under flera år av min ungdom låg jag kvällen innan midsommar och vred mig i min säng. Klockan skulle ringa 03.30 dagen därpå och klockan 05 förväntades jag befinna mig på ett jordgubbsfält. Min uppgift var att dirigera ett 30-tal jordgubbsplockare till största möjliga del skördade jordgubbar. Det här sysslade jag med typ 60 timmar i veckan under jordgubbssäsongen, men midsommarafton var absolut värst, dagen D, jordgubbarnas högtidsdag. Varje svensk kräver att få stoppa jordgubbar i munnen just denna dag och jag såg många möjligheter till att det inte skulle bli så. Det kunde regna (då går de askar man plockar i sönder), alla plockare kunde bestämma sig för att inte dyka upp klockan 05 på midsommarafton eller så kunde skator äta upp större delen av alla möjliga jordgubbar. Därav denna sömnlösa natt innan midsommar och oron i magen som inte gav med sig förrän chefen ringde och sa något i stil med ”Nu har vi 5000 liter och alla affärer har fått sin order” fram på förmiddagen. Det inträffade aldrig någon katastrof, jag tror att alla som ville fick sina jordgubbar på midsommar under de åren jag var ”plockchef”. När jag var färdigjobbad för den dagen kunde jag börja fira, eller? Nej det slutade oftast med att jag däckade runt 20-tiden, slut efter all nervositet och brist på sömn. Och på midsommardagen, en av de få dagar jag var ledig vaknade jag givetvis klockan 05…
Därför har jag inga större förväntningar på morgondagen. Jag ska mest fira att jag inte står på ett jordgubbsfält. Hehe. Nej, jag ska faktiskt jobba hela helgen. Jag har inte köpt någon färskpotatis, ingen sill eller någon snaps. Men jag hoppar gärna på det allmänna firartåget (stavas spendera) och unnade mig och pojkvännen sjukt dyra, marinerade sjögräs. Och sen bjuder väl aftonen det väl en del festligheter, hoppas på att hålla mig vaken till längre än 20! :)
Glad midsommar!
Ingrid




