
Instoppad bakom en fin halsduk? Njae. Här provar jag en pälsmössa på Fårö förra helgen. Jag har INTE köpt den!
Så kom hösten. Jag hade sett framför mig hur jag skulle virvla fram bland löven, instoppad bakom en fin halsduk med rosiga kinder och ett leende på läpparna. Alla mina föreläsningsanteckningar skulle vara vackert skrivna med olika färgpennor och noggrant sorterade i pärmar. Varje kväll skulle jag läsa flera sidor i kurslitteraturen och ligga i fas i alla mina kurser. Sen skulle jag laga en utsökt middag som jag skulle äta i lugn och ro med tända ljus på borden och alltid ha så mycket rester över att frysen fylldes av matlådor. De morgnar jag vaknade i tid skulle jag löpa innan frukost och jag skulle hitta ett par träningspass som jag gick på samma tid varje vecka. Dessutom skulle jag blogga nästan varje dag och hinna läsa skönlitterära böcker innan läggdags varje kväll.
Åh, vilken idyll va? Istället har det blivit ungefär såhär:
Jag vaknar för sent och upptäcker att kylskåpet gapar tomt och att halsen värker. Får kasta i mig en macka, pulverkaffe och värktabletter till frukost. Kommer lite för sent till skolan och hinner inte ta alla anteckningar från föreläsningen. Sen står det labb på schemat och då har jag glömt att ta med mig mitt labbhäfte med instruktioner, och jag och min labbpartner sitter dessutom fast på en uppgift och datorn vräker ur sig massor med röd feltext. Damn it! Till lunch får jag köpa en dyr pasta (som hade kostat typ 7,50 kr att laga själv hemma) och sen ringer de från jobbet och frågar om jag kan ställa upp för någon har blivit sjuk. Givetvis kan jag inte säga nej, cash is king, så jag glömmer både förkylningen och allt jag har att plugga och åker till jobbet. Kommer hem klockan 23, har blivit mer sjuk och trött och måste upp klockan 7 nästa dag igen. Har såklart inte hunnit laga någon matlåda eller handla frukost!
Okej, bägge texterna var lite överdrivna, men det är snart oktober (!) och den där vardagen som jag längtat efter (den som är beskriven högst upp) har ännu inte infunnit sig. Sånt är livet, jag är en grym visionär som gladeligen drömmer om hur skönt och bra allt skulle kunna vara, sen blir det mest ont om tid och pannkaka av alltihop! Men jag misströstar inte, för jag tycker att jag har det himla bra, även om det blivit mycket jobb på sistone samt att jag dragit igång ett litet (tidsödande, men ack så roligt!) privat projekt som jag hoppas att jag kan berätta om snart.
Idag är första morgonen som jag lyckats läsa morgontidningen och druckit kaffe i fred. Dessutom har jag slagit upp kursböckerna och lagat lunchlåda. Score!
Ikväll ska jag debutera som fotograf. Va? Tänker ni, du brukar ju fota jämt? Visst, men ikväll är första gången jag har en riktig bildbyrå som uppdragsgivare och jag kan faktiskt tjäna pengar på mina bilder. Pengarna är det minsta jag bryr mig om i det här fallet, jag är helt till mig över att någon ens vill att jag ska fota åt dem! Jag ska fotografera Veronica Maggio på Gröna Lund. Vart bilderna sen hamnar vågar jag inte säga än, länk kommer när allt är på plats. Det pirrar i magen! Men det är så häftigt!
I helgen nalkas det också för nøllegasque för Samhällsbyggnad. Jag har varit med innan och vet att det brukar gå ganska… ehm…. vilt till. Återkommer med rapport!
Ha det fint hörrni!
Ingrid