Etikettarkiv: Studieteknik

Hej gamla vän!

Postat av
Svara

Jag läser första mattekursen sedan ett år tillbaka. Kursen heter ”Differentialekvationer” och jag måste läsa den på grund av mitt programbyte, alltså krävs kursen på Samhällsbyggnad men inte på Medieteknik. Detta faktum kan man bli förbannad på och tycka att livet är orättvist som Samhällsbyggare, men jag försöker ta mig an kursen med glädje och minns hur användbara (de flesta) andra mattekurser jag har läst varit. Jag har kanske inte alltid varit glad under kursernas gång, för det är slitigt, men efteråt inser man att kunskapen är användbar.

Jag önskar att jag kunde skriva att min hjärna var lika pigg på matte som för ett år sedan, när jag läste tre mattekurser på raken och var inne i tänket – plugga matte tillhörde vardagen precis som tandborstning ungefär.

Men så är det inte. Det går föga segt när jag partialbråksuppdelar, skriver om logaritmuttryck och variabelsubstituerar till exempel. Ingen rutin alls, utan jag använder Beta (mattehandbok) och Google som hjälpmedel för att försöka komma tillbaka med i matchen. Minnet är bra men kort med andra ord! Sakta men säkert går det framåt – jag ska hitta tillbaka till min gamla goda vän Matematiken.

Vill även passa på att tipsa om Cramster, en hemsida som samlar lösningar till vissa läroböckers övningar, till exempel ”Differential Equations with Boundary-value Problems” som jag har i min kurs nu.

Ingrid

Ändan ur vagnen!

Postat av
Svara

Det där med att hinna med allt man vill under en dag – som att plugga hårt 10 timmar, springa en mil, svara på alla mail, laga god middag och så vidare handlar ofta om att bara få ändan ur vagnen. Ett tag var jag sån att jag hade vissa kriterier för att sätta mig ner och plugga. Som till exempel många timmar ledigt, tyst och fridfull miljö, bra musik, gott kaffe, fin färg på pennan. Nae, det fungerar inte att vara så känslig om man ska vara effektiv! Numer pressar jag mig själv till att kunna plugga på en fullsatt tunnelbana om det behövs (på väg till en tenta när den där sista formeln måste sitta till exempel). Annars jobbar jag på att kunna sätta mig ner och börja plugga på stört – att inte kolla Facebook och alla mina favoritbloggar innan jag öppnar böckerna.

Samma sak har det ofta varit med min träning. Mitt favoritlinne skulle vara rent, min favoritinstruktör skulle leda passet, jag skulle hunnit äta en god macka innan för att jag skulle åka till gymmet. Det där fungerar inte nu när jag har rätt höga krav på mig själv om att lagra tid på pulsklockan (den är med mig överallt, mycket motiverande. Men det är såklart inte för pulsklockans skull jag tränar, utan för min egen). Nu rotar jag fram de träningskläder som är rena och skyndar mig ut, försöker att INTE sätta mig ner och lägga in ny musik på låtlistan eller dricka kaffe innan. Då blir det kolossalt mycket jobbigare att ta de där första löpstegen. Min kille skrattade när han fick se min löparoutfit med cykelmössa till (med den på finns inga undanflykter som att det är för dåligt väder för att ge sig ut på springtur). Jag bjuder på en bild, kanske kan någon bli lite glad.

Redo för att kuta runt Kungsholmen!

Ingrid

Brotta ner djävulen från din axel!

Postat av
1

Jag har precis börjat läsa Mekanik och det är skitläskigt. Varför det? Jo eftersom det är en av de mest teoretiskt tekniska kurser jag kommer att läsa hittills. Flashbacks i form av inte så glada minnen från fysiken under gymnasiet blixtrar i min skalle och jag sitter på föreläsningarna och väntar på att det snart ska dyka upp något som jag aldrig kommer kunna lära mig.

Det här är skitfånigt. Det må vara så att jag inte är något geni när det kommer till fysik, men jag vet (innerst inne) att det inte kommer vara någon omöjlighet att spika kursen. Inte för mig eller för någon annan.

Mentala spärrar. Jag tror att vi är många som lider av dem och jag tror att det är förbannat synd eftersom dessa sätter käppar i hjulet för många av oss. Under min första termin på KTH gick jag runt och tänkte att ”snart avslöjas det, jag är för jäkla knäpp för att gå här”. Sen klarade jag en mattekurs och då tändes hoppet inom mig, kanske kan det bli en ingenjör av mig också, men tvivlet finns kvar och uppenbarar sig då och då när jag stöter på något som känns främmande och skitsvårt – till exempel den stundande mekanikkursen.

Ingenting är omöjligt och man klarar så mycket mer än vad man tror! Ja, det är en klyscha men ändå finns det de som tror att de aldrig kan springa en mil, börja på KTH eller lära sig ett nytt språk. Man får inte lyssna på den där djävulen som sitter på axeln och talar om för en vart gränsen går för vad man kan och inte kan klara av. Brotta istället ner den där djävulen och visa honom vart skåpet ska stå! Det är ingen dans på rosor, men med tid, slit och tålamod fungerar det. Ibland måste man sluta tänka och istället lägga tiden på att bara göra. Bitvis jobba sig fram till sitt mål. Tankens kraft kan påverka oss något ofantligt och dessutom slösa på energi! Dessutom, när man har överträffat sig själv och sina egna ”spärrar” så blir det lite enklare till nästa gång!

Såklart att jag kommer klara mekaniken. Och såklart att du klarar det du inte tror att du kan!

Ingrid

Överlista systemet

Postat av
5

Noggranna beteckningar!

När man börjar plugga på högskola finns det vissa enkla knep att lära sig som kan göra studierna och resultaten av dessa betydligt behagligare. Ett av de viktigaste knepen är att lära känna den person som håller i kursen man läser, alternativt att försöka lära känna den person som är examinator=skriver tentan.

Anledningen till detta är att alla personer har sina sätt att skriva saker på, till exempel inom matematik. Det är bokstäver och punkter och prickar och sånt som inte är särskilt avancerat, men som måste sitta på rätt ställe vid rätt tillfälle för att den som rättar ska bli tillfreds och inte dra av poäng på grund av att man formulerat sig fel (jo, det händer att det blir minuspoäng på ett i övrigt korrekt svar på grund av att man glömt att skriva till exempel ”dx” efter en integral. Kan verka knasigt, men för den som sysslar med sånt här är det som att bryta mot viktiga lagar).

Nu ska jag börja läsa mekanik och Kim har tipsat mig om att snubben som håller kursen är konservativ när det kommer till hur man skriver ner sina beräkningar. Därför är jag mycket noggrann med att lära mig själv från början hur jag ska skriva, därav den röda pennan som jag använder för att poängtera när det ska vara feta punkter och andra viktiga beteckningar. Det brukar faktiskt vara riktigt roligt så fort man knäcker koden och kommer på hur man ska skriva för att samla pluspoäng!

Ingrid

När livet inte följer planen

Postat av
4

Instoppad bakom en fin halsduk? Njae. Här provar jag en pälsmössa på Fårö förra helgen. Jag har INTE köpt den!

Så kom hösten. Jag hade sett framför mig hur jag skulle virvla fram bland löven, instoppad bakom en fin halsduk med rosiga kinder och ett leende på läpparna. Alla mina föreläsningsanteckningar skulle vara vackert skrivna med olika färgpennor och noggrant sorterade i pärmar. Varje kväll skulle jag läsa flera sidor i kurslitteraturen och ligga i fas i alla mina kurser. Sen skulle jag laga en utsökt middag som jag skulle äta i lugn och ro med tända ljus på borden och alltid ha så mycket rester över att frysen fylldes av matlådor. De morgnar jag vaknade i tid skulle jag löpa innan frukost och jag skulle hitta ett par träningspass som jag gick på samma tid varje vecka. Dessutom skulle jag blogga nästan varje dag och hinna läsa skönlitterära böcker innan läggdags varje kväll.

Åh, vilken idyll va? Istället har det blivit ungefär såhär:

Jag vaknar för sent och upptäcker att kylskåpet gapar tomt och att halsen värker. Får kasta i mig en macka, pulverkaffe och värktabletter till frukost. Kommer lite för sent till skolan och hinner inte ta alla anteckningar från föreläsningen. Sen står det labb på schemat och då har jag glömt att ta med mig mitt labbhäfte med instruktioner, och jag och min labbpartner sitter dessutom fast på en uppgift och datorn vräker ur sig massor med röd feltext. Damn it! Till lunch får jag köpa en dyr pasta (som hade kostat typ 7,50 kr att laga själv hemma) och sen ringer de från jobbet och frågar om jag kan ställa upp för någon har blivit sjuk. Givetvis kan jag inte säga nej, cash is king, så jag glömmer både förkylningen och allt jag har att plugga och åker till jobbet. Kommer hem klockan 23, har blivit mer sjuk och trött och måste upp klockan 7 nästa dag igen. Har såklart inte hunnit laga någon matlåda eller handla frukost!

Okej, bägge texterna var lite överdrivna, men det är snart oktober (!) och den där vardagen som jag längtat efter (den som är beskriven högst upp) har ännu inte infunnit sig. Sånt är livet, jag är en grym visionär som gladeligen drömmer om hur skönt och bra allt skulle kunna vara, sen blir det mest ont om tid och pannkaka av alltihop! Men jag misströstar inte, för jag tycker att jag har det himla bra, även om det blivit mycket jobb på sistone samt att jag dragit igång ett litet (tidsödande, men ack så roligt!) privat projekt som jag hoppas att jag kan berätta om snart.

Idag är första morgonen som jag lyckats läsa morgontidningen och druckit kaffe i fred. Dessutom har jag slagit upp kursböckerna och lagat lunchlåda. Score!

Ikväll ska jag debutera som fotograf. Va? Tänker ni, du brukar ju fota jämt? Visst, men ikväll är första gången jag har en riktig bildbyrå som uppdragsgivare och jag kan faktiskt tjäna pengar på mina bilder. Pengarna är det minsta jag bryr mig om i det här fallet, jag är helt till mig över att någon ens vill att jag ska fota åt dem! Jag ska fotografera Veronica Maggio på Gröna Lund. Vart bilderna sen hamnar vågar jag inte säga än, länk kommer när allt är på plats. Det pirrar i magen! Men det är så häftigt!

I helgen nalkas det också för nøllegasque för Samhällsbyggnad. Jag har varit med innan och vet att det brukar gå ganska… ehm…. vilt till. Återkommer med rapport!

Ha det fint hörrni!

Ingrid

Bra anledningar till panikplugg

Postat av
Svara

Jag och cykeln "Rori" på Fårö!

Hej! Jag sitter och hetspluggar till morgondagens stententa. Det känns lite som att plugga glosor anno när jag gick på mellanstadiet. Dåligt planerat, panikartat och förbarmat (över att jag inte tog tag i det tidigare!). Just nu håller jag på att lära mig tex om hur olika bergarter bildades – kanske i en vulkan eller genom lagring samt hur man sorterar olika sorters sand. Det är alltså terorin som jag ska kunna imorgon, utöver det praktiska. Jag är faktiskt inte så säker på att jag kommer sätta 12/14 som krävs för att bli godkänd och det känns uselt.

MEN anledningen till detta panikplugg är att jag har en fantastisk helg på Fårö bakom mig och en del efterarbete för mig idag. På Fårö har jag cyklat långt på en skrotcykel (det gjorde mig frisk!), letat svamp, snackat skit med mormor och besökt flera loppisar. Så himla trevligt!

Bror tar hand om svampen

Och efterarbetet jag nämnde rör den där svampen. Jag och min pojkvän var ute på svampjakt tre gånger på egen hand och kom hem med tomma korgar… det tyckte min morfar var en skam så han tog med oss till sina gömmor. Då blev det skördefest! Jag hade en säck fylld av trumpetsvamp med mig på båten hem. Den har jag tagit hand om ikväll (förvällt) och det vattnar sig i min mun när jag tänker på hur mycket god svamp vi ska äta i höst!

I den där säcken hade jag en hel del andra godsaker. En stor zucchini, ett par limpor, en burk med hallon och en del annat… mums! Min mormor är inte en sån tant som skänker godispengar, utan hon tycker det är mycket viktigare att man har ett välfyllt skafferi. Inte så coolt, tyckte jag när jag var yngre, men nu är jag desto saligare och tar gärna emot hennes gåvor. Det mest kommer från hennes trädgård. Love it.

Nej, nog om mat och mer om stenar (för min del).

Vi hörs!

Ingrid

Stenhårt!

Postat av
Svara

Stenplugg!

Hej! Jag lever, men det är knappt. Skolan har attackerat från ett håll och min kropp från ett annat. Det vill säga att labbarna i numeriska metoder försöker strypa mig samtidigt som min kropp slår bakut i mitt ansiktet, ungefär.

Jag ska förklara. Det är roligt i skolan men plötsligt slog det mig att jag måste öppna böckerna också (även den gamle har lätt att glömma ibland!) och att jag ska ha ett stenhårt STENPROV på tisdag! Det är allvar! Jag har alla stenarna på bilder i min telefon och multitaskar mellan att läsa om dem, när och hur de bildades till exempel, och att titta på fotona. På måndag planerar jag att slå läger i den sal i skolan där stenarna finns och lära känna dem ordentligt.

Det som är mindre kul är att jag varit sjuk i två veckor. En djävulsk förkylning härjar i min kropp. Då och då tror jag att jag har övervunnit den, men då slår den tillbaka igen på ett nytt ställe. Öronvärk mitt i natten, en whiskey-röst och svullen hals nästa dag, yr i huvudet på kvällen… även om jag tagit till det tunga artilleriet – ätit mängder med ingefära, honung (i te’), chili, C-vitamin, starka halstabletter, dränkt mig själv i handsprit och inte ens närmat mig min cykel (snyft) så lyckas jag inte driva ut det här viruset… Grr… en stor eloge till min pojkvän som stått ut med mitt gnäll och jämmer.

Imorgon åker vi iallafall till Fårö på Gotland och jag hoppas att luften där ska ha magisk inverkan på mig. Det kommer bli mycket bullar, loppisar och hav typ. That will do. Jag ska komma tillbaka som ny! Hoppas jag.

Ha en trevlig helg. Jag kastar in ett par bilder jag tagit med iPhonen idag.

Ingrid

Vad man vill läsa kl 8 en morgon på väg till KTH!

Urdjur i kurslitteraturen piggar också upp!

En rolig skolresa!

Postat av
Svara

Redo att gå ner i ett kalkbrott!

Hej på er! Jag är just hemkommen från en fältexkursion runt Mälaren och Hjälmaren. En tripp som jag gjort tillsammans med mina klasskamrater från kurserna ”Naturresursteori” och ”Geologi och geoteknik”. Vi har stannat på massa ställen (åkt sammanlagt 80 mil i buss) och tittat på sånt som är relevant för det vi lär oss om. Bland annat en deponi (soptipp), flera sjöar som är intressanta ur ett geologiskt perspektiv, ett naturreservat, ett antal rullstensåsar, ett grustag, ett kalkbrott och några fler ställen. Sammanlagt nittion faktiskt! Och så sov vi i Örebro.

Det har varit mycket snack om olika sten-, jord-och bergarter och olika kretslopp som finns i naturen. De lärare (professorer) som följde med oss är mycket kunniga, engagerade och roliga så det har varit ett rent nöje att hoppa in och ut ur bussen. Till och med när det regnade!

Jag älskar att få lite praktik till det jag läser om och hör på föreläsningarna. Det måste bättra på linlärandet avsevärt. Tur det – eftersom jag har ett prov på 45 sten-, jord- och bergarter om en vecka. Veckan kommer alltså att fortsätta i geologins tecken! Fint! Bjuder på ett gäng bilder från resan här nedan.

Allt gott, Ingrid.

På väg ner i en gruva.

Gelogerna Ingrid och Jennifer.

Bra att ha hjälm i ett kalkbrott!

Marmor!

Jennifer på topp.

Glada gruppen.

Vattentag.

Våga ta i mer!

Postat av
Svara

Det var dags för den andra träningen med cykelklubben och än en gång nalkades intervallträning i backar. Återigen hamnade jag på efterkälken när det blev kuperat, men det var inte så konstigt eftersom de andra i gruppen hade 1000 cykelmil mer än mig i benen. Eller?! Plötsligt har jag någon som cyklar bakom mig i en backe,”nej, hoppas hon inte hör hur jag pustar och frustar” tänker jag och gör mitt bästa för att se smidig och inte så ansträngd ut.

Det var ledaren som låg bakom mig och när vi kommit upp för krönet omber hon mig att höja min sadel, det handlar om ökad kraft och aerodynamic, varför har jag inte tänkt på det som ingenjörsstudent? Och sen undrar hon vad jag håller på med, för hon ser på mig att jag orkar mycket mer än vad jag ger sken av. ”Ehhh, det hoppas jag, kanske det”, svarar jag blygt och tänker ”men jag är ju dödstrött, jag orkar inte mer!”. Jag får ordern att ligga på den stora klingan (en av två stora = den tyngre delen av växelpartiet. De mindre består av åtta klingor) uppför nästa backe och ”sluta växla ner så snabbt som du gör varje gång det blir jobbigt!”. Jag är lite rädd för att ligga på stora klingan, jag vill inte göra en vurpa på grund av att benen inte orkar trampa! Men jag gör som hon säger och vad händer? Jo jag trillade i ett dike och så körde de andra ifrån mig…

Nejdå, jag klarade det! Jag frustade och pustade mer än någonsin förut och benen ville kapitulera av all mjölksyra, men jag tog mig upp för backen. Jag fick beröm och efteråt sa ledaren ”du är inte ensam, många tjejer vågar inte ta i i början”. Och jo – det stämmer. Visst gillar jag att cykla snabbt, känna pulsen öka och svetten lacka men jag pyser nog runt en del. Det händer att räjsergubbar kör om mig och jag tänker ”Åh, om jag också kunde vara sådär snabb”. Jag är rätt envis, men jag har nog aldrig gett mig fan på att köra ifatt de där snabba cyklisterna.

Hädanefter ska jag banne mig göra det! Sluta pysa runt och akta mig för mjölksyran och istället våga ta i! Jag klarar av mer än vad jag tror (uppenbarligen) och om jag skulle hamna i ett dike en gång är inte det hela världen.

Det här handlar inte bara om cykling – det handlar om flera moment i livet. Första terminen på KTH var jag för snäll mot mig själv, ”nej, varför ska jag lära mig att integrera den här jobbiga funktionen, det kommer väl inte på tentan ändå” (se mer om den historien här). När de underkända resultaten trillade in fick jag smaka på min egen kaka och då var jag allt annat än snäll mot mig själv.

Man klarar alltid så mycket mer än vad man tror och när mjölksyran svider gäller det att ligga i ännu mer, det är oftast då man närmar sig backkrönet. Klarar man att hålla ut de sista metrarna är man snart på toppen och där väntar en nedförsbacke. Tro mig – jag skrev F i en mattekurs två gånger för att jag alltid gav upp när det började bli jobbigt. Jag fick ge mig själv en smäll på käften, stå emot under många långa pluggtimmar och kammade då hem ett A…

Yes – lite cykelträning överförd i livsfilosofi. Men om jag klarar av det gör även du det. Jag tror att vi alla känner av samma mjölksyra och jag tror att vi alla kan ta i mer än vad vi tror!

Ingrid

En plan som gick i stöpet

Postat av
Svara

Det är en underbar påskdag och det kittlar i mina ben efter att ge mig ut i solskenet och promenera vid vattnet här utanför eller cykla en sväng. Dessvärre har det dåliga samvetet kommit ikapp mig såhär på lovets näst sista dag och jag måste beta av ett par kapitel i Sannstat-kursen (innan påsklovet var min plan storartad : jag skulle till och med ligga före kursplaneringen för att ta tentan med storm om ett par veckor. Så blev det liksom inte… men sånt är livet, jag kommer att ta igen det! Och istället har jag ett finfint lov bakom mig).

Ah, hela dagen kommer jag dock inte att sitta inne – jag brukar kunna/vilja träna extra hårt när huvudet är helt matt av att ha pluggat.

Ingrid