När jag läste tidningen i morse var det två artiklar, på samma ämne, som gjorde mig riktigt upprörd. Den ena (som du kan läsa här) handlade om Rysslands Premiärminister, ex-president och nu återigen blivande President Vladimir Putin. Visserligen visste jag redan att han var en girig maktmissbrukare men jag blev ändå chockad av att läsa hur han hänsynslöst behandlar Ryssland som ett spel där han kan göra vad han vill, stjäla hutlösa summor från det ryska folket och fängsla de som ifrågasätter honom. Jag hoppas att de demonstrationer som ägde rum i Ryssland i höstas inte bara var ett tillfälligt rop på hjälp utan att de kommer tillbaka i starkare form.
Artikel nummer två (här) handlar också om politiker som missbrukar sin situation, i det här fallet politiker i regeringar i de krisdrabbade europeiska länderna samt Europaparlamentet. I artikeln beskrivs hur de tar emot långt ifrån skäliga löner som tillsammans med exempelvis bostadsersättningar och traktamenten kan nå upp till många miljoner kronor om året, hur de röstar ner frysta löner för dem själva men driver igenom sparförslag som innebär lönesänkningar för redan skuldtyngda och hårt arbetande medborgare.
Jag undrar hur det kommer sig att vi har den här situationen. Man kan ju tycka att politiker borde agera förebilder. Är det så att bara samvetslösa arslen är tillräckligt tuffa för att slå sig fram inom politiken, eller är det egenskaper de förvärvar efter att de, med goda intentioner, kämpat sig upp till en maktposition?
Katarina




