Jag blev så glad när jag läste den här artikeln igår. Om det är någon som kan lösa konflikterna i mellanöstern så är det inte regeringarna, inte FN, definitivt inte USA, utan folket.
Katarina
Jag blev så glad när jag läste den här artikeln igår. Om det är någon som kan lösa konflikterna i mellanöstern så är det inte regeringarna, inte FN, definitivt inte USA, utan folket.
Katarina
Det är kul när man då och då under utbildningen inser vad det vi kämpar med hela dagarna faktiskt kan leda till. Förra veckan fick jag möjlighet att delta i en laboration med MRI, magnet resonance imaging eller magnetresonanstomografi (felaktigt även kallat magnetröntgen, ingen röntgenstrålning här inte), som är en bildåtergivningsmetod som används inom sjukvården och inom forskning för att undersöka kroppens inre och de processer som sker där. Ni har säkert sett sådana här bilder någon gång, metoden används bland annat för att avbilda hjärnan. Vi fick inte riktigt så spännande objekt att undersöka utan fick nöja oss med en kiwi och en bit av ett knä, vilket räckte gott och väl för nybörjare som oss!
MRI bygger på en egenskap hos väteatomerna i kroppen, nämligen protonens spin. Spinnet ställer in sig parallelt med magnetiska fält, antingen i fältets riktning eller i motsatt riktning. Om man tillför energi genom att sända ut radiovågor kan man byta håll på spinnet, varefter man detekterar den signal som sänds ut när spinnet svänger tillbaka. I grunden är det så det fungerar, sen blir det krångligare…
Det här ingår i atomfysikkursen jag läser, men man förstår så otroligt mycket mer när man får göra det på riktigt! Vi fick göra allt ifrån att placera objekten och detektorerna, kalibrera, testa olika metoder för avläsning av signalerna, allt för att förstå hur man kan använda MRI på olika sätt beroende på vad man vill se och vilken situation man är i.
Vi fick en länk för att kunna förbereda oss, superpedagogisk, om man är nyfiken på hur det fungerar. Om man skapar en användare (gratis) kan man se alla bilder.
Vi gjorde labben på Grenobles centrum för Neurovetenskap, där läkare, elektrofysiologer och fysiker jobbar tillsammans för att försöka förstå hur vår hjärna fungerar och vad som orsakar sjukdomar som alzheimer, demens och parkinson, bland mycket annat. Det var verkligen en kul erfarenhet att få vara där!
Här är lite bilder på vår fina kiwi!
… Och ett knä, här bestämmer vi geometrin för vår MR-scan (hur många skivor, hur tunna skivor, från vilken vinkel…)
Katarina
Det är inte tillräckligt att säga att våren kommit, det känns mer passande med sommaren har kommit! Det är 20 grader, var man än tittar ser man picknick på gräsmattor och för mig är det årspremiär för solbrillorna, som för övrigt är bäst. Min pappa köpte dem, ett par klassiska Ray-Ban Aviator, inför ett jobb i Kenya 1986 och jag har avgudat dem sedan jag var 5. Han har inte använt dem på senare år och på min senaste födelsedag blev de mina!
I förmiddags fick jag en pratstund med Marcela, en mexikansk vän jag lärde känna under mitt år i Dublin, och världens vackraste!
Hon flyttade till LA för ett par år sedan för att förverkliga sina skådespelardrömmar (jag vet, det låter som en klyscha) och det går riktigt bra för henne, vilket inte alls förvånar mig. Hon är den typen av person jag inspireras av, trots att hon är i en helt annan bransch. Hon är så otroligt driven, hon är alltid glad, otroligt snäll men väldigt principfast. Senaste tiden har hon jobbat som programledare för LATV bland annat.
Vi hade en deltenta igår, i kursen i statistisk fysik, och det bara byggde på mina aggreationer mot det franska skolsystemet och de kvaliteter det uppmuntrar – lära sig formler utantill, redan ha räknat uppgiften som kommer på tentan samt skriva snabbt. Jag föredrar det mer svenska ”kunna lösa ett problem med hjälp av de verktyg som finns tillgängliga och den förståelse man fått genom kursen”. Och jag avskyr hur de franska studenterna också klagar över det men inte gör något åt det, för det har inte gått upp för dem att de faktiskt skulle kunna påverka sin utbildning! Det är som att de är hjärntvättade av sina traditioner. Jag blir sugen på att göra uppror, men det känns inte som att det är på mitt skrivbord, utan att de måste inse själva hur dumt allt är och att de faktiskt lever i en demokrati där alla har sin röst.
Jag ska skriva en uppsats, för franskakursen, som på något sätt är kopplat till det franska samhället eller fransk kultur. Den ska även vara argumenterande och möjligen innehålla en jämförelse med andra kulturer. Detta vore kanske ett ämne. Annars hade jag tänkt skriva om korruption inom fransk politik och hur det går ut över det franska folket, också ett väldigt intressant ämne, jag anser korruption vara en av de absolut största anledningarna till dåligt fungerande samhällen, fattigdom, finanskriser och annat läbbigt.
Nu ska jag lämna funderingarna över världens problem en stund och spela tennis i solen.
Katarina
När jag läste tidningen i morse var det två artiklar, på samma ämne, som gjorde mig riktigt upprörd. Den ena (som du kan läsa här) handlade om Rysslands Premiärminister, ex-president och nu återigen blivande President Vladimir Putin. Visserligen visste jag redan att han var en girig maktmissbrukare men jag blev ändå chockad av att läsa hur han hänsynslöst behandlar Ryssland som ett spel där han kan göra vad han vill, stjäla hutlösa summor från det ryska folket och fängsla de som ifrågasätter honom. Jag hoppas att de demonstrationer som ägde rum i Ryssland i höstas inte bara var ett tillfälligt rop på hjälp utan att de kommer tillbaka i starkare form.
Artikel nummer två (här) handlar också om politiker som missbrukar sin situation, i det här fallet politiker i regeringar i de krisdrabbade europeiska länderna samt Europaparlamentet. I artikeln beskrivs hur de tar emot långt ifrån skäliga löner som tillsammans med exempelvis bostadsersättningar och traktamenten kan nå upp till många miljoner kronor om året, hur de röstar ner frysta löner för dem själva men driver igenom sparförslag som innebär lönesänkningar för redan skuldtyngda och hårt arbetande medborgare.
Jag undrar hur det kommer sig att vi har den här situationen. Man kan ju tycka att politiker borde agera förebilder. Är det så att bara samvetslösa arslen är tillräckligt tuffa för att slå sig fram inom politiken, eller är det egenskaper de förvärvar efter att de, med goda intentioner, kämpat sig upp till en maktposition?
Katarina
Det ska tydligen bli uppåt 13 grader idag på eftermiddagen. Efterlängtat! Egentligen har vintern inte varit särskilt kall, med svenska mått mätt, men att universitetet sparar pengar genom att stänga av värmen på helgen gör det inte lättare att släpa sig till föreläsningen klockan åtta en måndag morgon. Jag antar att det är såhär en vanlig människa som inte förlorat sitt jobb märker av finanskrisen.
Min lillasyster har varit på besök några dagar, de har ju sportlov hemma i Sverige. Det var härligt, mycket dålig syskonhumor. Vi hann åka lite skidor, promenera runt lite i stan och käka frukost på ett av mina favoritställen. Där får man in en stor korg med bröd, flera glasburkar med sylt, nutella och annat mums, något varmt att dricka och sen kan man sitta där och smaska hela förmiddagen. 
Min syster var så snäll och tog mad sig min nya dator från Sverige. Det är en ASUS U36SD, en fin tunn svart med allt man kan tänkas behöva. Med risk för att förnärma alla apple-lovers därute men seriöst, macbook pro 13″ sämre ram, tyngre, mindre frihet, i övrigt likvärdig kostar 4000 mer. Jag vill inte tracka ner på någon, bara uppmuntra fritt tänkande och rucka lite på det väldigt svenska ”om alla har det måste det vara bra”-tänket. Mångfald är bättre! Och våga tänka kritiskt, det är så världen går framåt.
I helgen hade jag tänkt höja min nördpoäng och installera Linux på datorn som alternativ till Windows. Linux är mer programmeringsvänligt vilket behövs till kursen jag läser i numerisk fysik. Jag är ganska säker på att jag kommer att ha användning för det i framtiden också. Oavsett inom vilket område man arbetar som civilingenjör nu för tiden, är det nästan garanterat att man kommer att syssla med någon typ av programmering vid något tillfälle. Jag har dubbla känslor för programmering. I början är det både ologiskt och svårt, men när det funkar är det fantastiskt! Man kan göra så mycket med det.
Nu är det pluggfredag! Jag har missat ett par dagar som jag måste ta igen.
Katarina
Idag kom våra betyg! Efter viss väntan, jag hade tentorna 16 December samt 3 och 4 Januari, Tydligen är det helt normalt att man får vänta en månad. Jag är glad att jag tagit mig igenom första terminen, dessutom med ett snitt en bit över klassens medel (kan bero på att jag hoppade av 2 av 6 kurser men det är en annan historia).
En annan sak jag fick reda på idag som chockade mig är hur de sållar ut folk inom det franska universitetssystemet. Såhär är det, i Frankrike finns två typer av högre utbildning: Universitet och så kallade Grands Ecoles. För att komma in på ett Grand Ecole krävs två års förberedande studier följt av ett slutgiltigt test som avgör om du kommer in eller inte och beroende på ditt resultat blir du placerad på en mer eller mindre högt ansedd skola. Ca 1/3 kommer in. Det andra alternativet, Universitetet, är öppet för alla (inga betygskrav, ingen begränsning i hur många som får börja), men du behöver ett betygssnitt över 10 (på en skala 1-20) för att få fortsätta nästa år. Inte så farligt! Tyckte jag, tills jag fick reda på att det normala är (åtminstone inom fysik i 3:an och 4:an) att bara ca 40-50% lyckas med detta! Resterande 50-60% får läsa om eller sluta. Man kan ju roa sig med att räkna på hur många som är kvar efter några år…
Inte bara är det slöseri med pengar på icke avslutade utbildningar, det sätter en enorm press på studenterna, som ofta kommer direkt från gymnasiet, och tänk vad få som verkligen får göra det de vill i slutändan.
Som att det inte räcker får de bara skriva omtenta om de har ett betyg under 10, och de får bara skriva den en gång, eller läsa om hela året.
När Napoleon tog makten i Frankrike i slutet av 1700-talet införde han ett skolsystem där de duktigaste och flitigaste eleverna skulle belönas, istället för de som var rika eller tillhörde rätt familj. Det är det här systemet, lite omarbetat, som fortfarande används i Frankrike. Visst var det ett väldigt viktigt steg åt rätt håll då, men nu har det gått drygt 200 år och samhället ser annorlunda ut. Det borde utbildningen också göra. Tyvärr är Fransmännen väldigt stolta över sina traditioner och stora förändringar är inte särskilt välkomna.
För övrigt snöade det i förrgår och det ska tydligen bli -15 imorgon. Jag är nyfiken på om fransmännen, och utbytesstudenter söderifrån för den delen, inser att man måste klä på sig för att inte frysa. Det känns annars som att de har någon sorts standardklädsel oavsett om det är 10 grader eller -5, det enda de ändrar på är mängden klagomål på det kyliga vädret.
Katarina
Jag läste ett par kul artiklar idag och ville påminna er om det bästa med att utbilda sig till ingenjör: att man får chansen att vara med och utveckla framtidens teknik. En av artiklarna handlade om Samsungs interaktiva fönster som nyligen presenterats på en teknikmässa och som kommer att börja massproduceras de närmaste månaderna. Den andra handlar om hur IBM har utvecklat ett minne som så litet som 12 atomer, dvs 100 gånger mindre än de minsta som används i dagens datorer, digitalkameror och telefoner.
Katarina
Äntligen tillbaka, i vardagen eller vad vi nu ska kalla det. Jag känner mig lite som en absent mother som inte tar hand om mitt barn. Tur då att womengineer har hela fyra mammor som ser till att det alltid står kakor på bordet!
Jag har i år, eller förra om vi ska vara noga, varit med om det mest icke existerande jullovet någonsin. Hatten av för alla de som kämpar för att KTH ska få behålla sitt system med tentor innan jul, för det här är inget vidare. Jag hann visserligen med att åka hem, både till Stockholm och familjen på Gotland, fika med några av mina fina vänner och pyssla med mina alltid lika underbara småsyskon, men de flesta av de timmar jag tog ledigt var det en mening som hela tiden gnagde i bakgrunden – Jag borde plugga… Och när jag den 2 Januari lämnade min pojkvän sovandes och promenerade till bussen i ett vinterkallt och morgonmörkt men alltid lika fint Stockholm, på väg till ett trångt flyg och en tom lägenhet, ville jag inget hellre än att vända om. Och de där tentorna gjorde ju inte saken bättre…
… Men nu har jag skrivit dem! Med varierande resultat, jag har kommit till rätta i min nya lägenhet, jag har hunnit med lite skidåkning och insett hur många vänner jag har fått här som det var riktigt kul att komma tillbaka till. De nya kurserna har börjat, lite strålningsfysik (jättekul), partikelfysik (kul), atomär fysik (ganska kul), statistisk fysik (lite mindre kul) och så har jag börjat läsa på inför praktiken jag ska göra senare i vår, vilket gör mig nervös men glad! Den här stan inspirerar mig verkligen! Det är ett så stort centrum för forskning och utveckling och när man får besöka anläggningar och laboratorier där nya upptäckter görs varje vecka och prata med människor som skriver vetenskapshistoria, då känns det nästan som att det är jag som skriver den där historien, för plötsligt är det så verkligt och så nära!
Jag trodde inte att jag skulle kunna vara sugen på att börja plugga igen utan att få ha de där tre lovveckorna, men just nu känns det bara kul, och bättre blir det för om ett par veckor är jag inte ensam i lägenheten längre, då kommer min Tor och gör mig sällskap.
Jag vill dela med mig av min för tillfället ständiga följeslagare, Deportees senaste album Islands & Shores, enligt mig det gågna årets bästa svenska skivsläpp.
Katarina