Att fylla lata dagar med drömmar och funderingar över all världens problem, att vilja göra något men att inget göra

Det är inte tillräckligt att säga att våren kommit, det känns mer passande med sommaren har kommit! Det är 20 grader, var man än tittar ser man picknick på gräsmattor och för mig är det årspremiär för solbrillorna, som för övrigt är bäst. Min pappa köpte dem, ett par klassiska Ray-Ban Aviator, inför ett jobb i Kenya 1986 och jag har avgudat dem sedan jag var 5. Han har inte använt dem på senare år och på min senaste födelsedag blev de mina!

I förmiddags fick jag en pratstund med Marcela, en mexikansk vän jag lärde känna under mitt år i Dublin, och världens vackraste! Hon flyttade till LA för ett par år sedan för att förverkliga sina skådespelardrömmar (jag vet, det låter som en klyscha) och det går riktigt bra för henne, vilket inte alls förvånar mig. Hon är den typen av person jag inspireras av, trots att hon är i en helt annan bransch. Hon är så otroligt driven, hon är alltid glad, otroligt snäll men väldigt principfast. Senaste tiden har hon jobbat som programledare för LATV bland annat.

Vi hade en deltenta igår, i kursen i statistisk fysik, och det bara byggde på mina aggreationer mot det franska skolsystemet och de kvaliteter det uppmuntrar – lära sig formler utantill, redan ha räknat uppgiften som kommer på tentan samt skriva snabbt. Jag föredrar det mer svenska ”kunna lösa ett problem med hjälp av de verktyg som finns tillgängliga och den förståelse man fått genom kursen”. Och jag avskyr hur de franska studenterna också klagar över det men inte gör något åt det, för det har inte gått upp för dem att de faktiskt skulle kunna påverka sin utbildning! Det är som att de är hjärntvättade av sina traditioner. Jag blir sugen på att göra uppror, men det känns inte som att det är på mitt skrivbord, utan att de måste inse själva hur dumt allt är och att de faktiskt lever i en demokrati där alla har sin röst.

Jag ska skriva en uppsats, för franskakursen, som på något sätt är kopplat till det franska samhället eller fransk kultur. Den ska även vara argumenterande och möjligen innehålla en jämförelse med andra kulturer. Detta vore kanske ett ämne. Annars hade jag tänkt skriva om korruption inom fransk politik och hur det går ut över det franska folket, också ett väldigt intressant ämne, jag anser korruption vara en av de absolut största anledningarna till dåligt fungerande samhällen, fattigdom, finanskriser och annat läbbigt.

Nu ska jag lämna funderingarna över världens problem en stund och spela tennis i solen.

Katarina

Egoism kan aldrig ge demokrati

Paradise Bech, ett exempel på Libyens möjligheter

Jag hoppade upp ur sängen av glädje i morse! Inte på grund av den stundande tentan utan när 7-nyheterna gick igång på radion och det meddelades att FN har röstat igenom förslaget om en flygförbudszon över Libyen. Äntligen vågar någon agera! Inte bara för att rädda hundratusentals civila utan för att stödja demokratiutvecklingen i världen. Att ingenting har hänt tidigare gör mig väldigt upprörd. Det är omöjligt för oss att förstå hur det libyska folket har det och vilken oerhörd risk de utsätter sig för när de ställer sig upp mot Khaddafi. Att då bara sitta här i våra fåtöljer och räkna på hur det skulle påverka vår ekonomi, det är respektlöst! De kämpar inte för någon lyx, utan för grundläggande mänskliga rättigheter som att få uttrycka sin åsikt. Jag är i allmänhet emot väpnade insatser, men Khaddafi har spenderat de senaste 30 åren, och ännu mer intensivt de senaste 30 dagarna, med att bevisa att det inte går att diskutera med honom. Han är en av vår tids största lögnare och egoister.  Jag hoppas att det här ska få ett snabbt slut så att libyerna kan påbörja uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle.

Katarina