Hur vill vi leva egentligen?

När jag var i tonåren skulle jag bli designer. Jag hade vägen klar för mig: året efter gymnasiet skulle användas till att bygga upp en portfolio för att jag sedan skulle kunna söka till Central St Martins i London. Väl färdig där startade jag mitt eget framgångsrika märke och allt skulle gå som en dans. Någonstans på vägen insåg jag att jag kanske kan bidra med mer till världen än ett gäng mer eller mindre uppmärksammade kollektioner. Och någonstans var jag också tvungen att inse att jag inte hade någon outstanding talang på området, så jag blev fysiker istället! En väldig skillnad kan tyckas, men det var bara några små vikter som hoppade över i en annan vågskål, jag har ju nästan alltid gillat fysik också.

Det är intressant hur ens drömmar ändras hela tiden, sakta men säkert, och tankarna kring vad som är roligt. Under de snart tre år som jag har pluggat  har jag ändrat mig många gånger, och de senaste dagarna när jag har suttit och sökt sommarjobb har jag börjat fundera på vad jag egentligen vill göra. En dröm som jag nog delar med hundratusentals andra är att vara med och utveckla ”framtidens energi”. Det som ska rädda världen från att gå under (men jag kanske är för sen, ett par italienska forskare har påstått sig hitta ett sätt att utvinna energi genom kall fusion av nickel och väte, kolla här!). Samtidigt vill jag inte sitta instängd i ett labb hela livet! Vad vill jag göra egentligen?

När jag läser nyheter om revolterna i Nordafrika, och tänker på alla de delar av världen där människor fortfarande lever under fruktansvärda villkor, vill jag plötsligt bli politiker och människorättskämpe. Varje gång jag tittar på sport önskar jag att jag hade valt idrotten, så fort jag bläddrar i en modetidning kommer designerdrömmarna tillbaka, och varje gång jag ser någon göra ett dåligt jobb vill jag ta över och göra det bättre!

Trots alla dessa drömmar och funderingar kommer jag alltid tillbaka till faktumet att oavsett vad jag gör i framtiden, oavsett vilken bransch jag hamnar i, oavsett vilken del av världen, så kommer jag alltid att ha nytta av min utbildning. I slutändan handlar det inte om att lära sig matematiska satser eller fysikaliska begrepp, det handlar om att lära sig se världen ur ett större perspektiv, att se möjligheter och utnyttja dem, att se problem och veta hur man systematiskt ska ta tag i dem och lösa dem. Det känns tryggt att veta att jag har en grund som tillåter mig att byta drömmar och byta väg.

Katarina