Sedan ett par år tillbaka är civilingenjörsutbildningen uppdelad i en Kandidat (3år) och en Master (2år), vilket betyder att det inte längre räcker att göra ett examensarbete som avslutning på utbildningen, utan man måste även göra ett Kandidatexamensarbete (KEX) i 3:an. Ordet måste klingar lite negativt så jag kanske bör omformulera mig där och säga att vi får den fantastiska möjligheten att göra KEX, för det är nämligen otroligt kul att efter att ha nött mer eller mindre roliga kurser i 2.5 år få arbeta med ett projekt som man väljer själv, planerar och genomför från början till slut.

Idag är en KEXdag. Vi ligger någon vecka efter i planeringen (det är svårt att klämma in 20 timmar jobb i veckan när det inte är schemalagt!) så vi ska sitta hela dagen och designa detektorsystem. Vårt projekt går ut på att analytiskt och genom simuleringar undersöka SPECT (Single Photon Emission Computed Tomography), som är ett medicinskt bildåtergivningssystem (lite som röntgen, men här detekterar vi gammastrålning, som har högre energi än röntgen) som i första hand används för att upptäcka tumörer, både på människor (då ofta för att hitta hjärntumörer) och på smådjur inom läkemedelsforskning. Vår uppgift är att genom att variera olika parametrar, så som avståndet från objektet till detektorn, avståndet till kollimatorn (en skärm med små hål som ska styra fotonerna rätt till detektorerna, ligger mellan objektet och detektorn), storleken på hålen, detektorns upplösning etc.  försöka hitta bästa möjliga förhållande mellan upplösning och känslighet (känslighet anger hur mycket av den utsända strålningen som når detektorn).

Det kan verka lite luddigt, ibland är det det för mig med, men det är väldigt intressant och det är kul att göra något som faktiskt har ett värde, något som inte gjorts och som faktiskt kan innebära en förbättring av i det här fallet sjukvården.

Katarina