I torsdags lämnade vi in vårt kandidatexamensarbete. Det har varit några galna veckor nu på slutet, tidiga mornar, sena nätter och minimalt påsklov. Jag är glad att jag åtminstone hann hem och träffa pappa som är hemma från Georgien ett par veckor, där han annars arbetar för FN. Det är på grund av kexjobbet ni inte har hört särskildt mycket från mig på sistone, men det enda som är kvar att göra nu är lite kompletteringar och en muntlig presentation. Skönt! Det har gått relativt bra och jag är faktiskt ganska stolt över oss.

I kandidatexjobbet ingår förutom projektet även en Innovationsdel och en Etikdel. Det här med etik har jag börjat fundera på mer och mer, det är mer relevant för en ingenjör än man kan tro. Låt säga att du har utvecklat en produkt. Den är jättebra naturligtvis, kommer att vara till nytta för samhället och du kommer att tjäna pengar. Ganska snart uppmärksammas det att din produkt används för ändamål som den inte var tänkt för, brottsliga ändamål. Eller att den medför skada på ett sätt som du inte hade räknat med, som kanske inte ens gick att förutse. Vad har du för ansvar för den skada som din produkt orsakar på samhället? Det här är svåra frågor som jag tycker tål att tänkas på. För andra yrkesgrupper känns det mer självklart. En läkare exempelvis, svär en läkared innan han får sin läkarlegitimation, och kan bli av med den om han missköter sig. Sveriges ingenjörer har tagit fram några etiska riktlinjer för ingenjörer, ett hederskodex. Du kan läsa det här.

Min kexjobbspartner Matilda var tvungen att göra ett etiskt ställningstagande i samband med vårt projekt.  SPECT, som vi har jobbat för att förbättra, är ett medicinskt avbildningssystem som bland annat används mycket på möss och råttor vid läkemedelsframtagning. Matilda är vegan och starkt emot djurförsök. Att jobba med ett projekt som skulle förenkla just detta, och därmed delvis gå emot sina egna etiska principer var inte något lätt val.

Både i arbetslivet och i vardagslivet stöter man på etiska/moraliska problem, filosofer har i årtusenden försökt hitta regler för vad som är rätt och fel. Det har utvecklats många teorier, exempelvis Utilitarism och Pliktetik, som kan var vägledande i många fall, medan de i andra fall blir helt absurda. I slutändan handlar det alltid om att väga fördelar mot nackdelar, och även om världen aldrig kommer att bli helt rättvis så tror jag att mycket kan bli lite bättre om man alltid tänker efter en extra gång innan man tar ett viktigt beslut.

Katarina

Strålgång genom konformat pinhål. Bilden visar absorption och comptonspridning (turkosa streck).

Här är en liten bild från KEX-jobbet! Den föreställer strålgången från en punkt genom ett hål i det som kallas kollimator. Man ser hur en stor andel av strålarna absorberas (blåa streck som avslutas med en röd prick i materialet) och hur några strålar comptonsprids (de turkosa strecken visar fotonens nya riktning). Det här har vi programmerat! Jag är lite imponerad av mig själv och ännu mer av min KEXjobbspartner Matilda, som faktiskt har jobbat mer med just den här delen än vad jag har gjort. Nu ska vi sätta igång och simulera på riktigt, variera exempelvis pinhålets diameter och öppningsvinkel, avståndet mellan objekt och kollimator och mellan kollimator och detektor, detektorns upplösning mm. Vårt mål är att ta reda på om vissa analytiska resultat (rörande maximal känslighet vägt mot upplösning) stämmer i verkligheten (eller ja, den simulerade verkligheten:)). Nu efter tentorna när flera kurser är avklarade kommer jag att kunna lägga ner mycket mer tid på det här än vad jag har gjort hittills, och det ska bli jättekul!