Dagens ord: Värmekonvektionsövergångstal. Konvektionsvärmeövergångstal.
Känn på den ni! Och jag som en gång i tiden tyckte att Nationalencyklopedin var jobbigt att skriva.
Pff.

Dagens ord: Värmekonvektionsövergångstal. Konvektionsvärmeövergångstal.
Känn på den ni! Och jag som en gång i tiden tyckte att Nationalencyklopedin var jobbigt att skriva.
Pff.

Så var den fjärde och sista KSen i Termodynamiken avklarad. Lättnaden är total. De första 3 KSarna gav mig E på tentan (utan att ens skriva den!) och klarar jag även denna kirrar jag D, vilket vore minst sagt förträffligt!
KSar är i min mening i särklass ett av de bästa sätten att uppmuntra oss teknologer att plugga kontinuerligt. De allra flest av mina klasskamrater har oxå redan kirrat E eller i alla fall avverkat delar av E-delen på tentan (se mer ingående förklaring av KSsystemet här). Moroten är helt enkelt tillräckligt stor för att orka hålla ett högt tempo under nästan hela perioden och som Ingrid tidigare nämnt angående Matte-seminarierna är det fina att du även luras att tentaplugga kontinuerligt. Har du pluggat inför varje KS (kanske inte klarat den men iaf ansträngt dig för att förstå) kommer du att märka att själva tentaplugget går betydligt lättare. Statistik visar nämligen att de som skrivit och klarat de flesta av KSarna generellt skriver ett eller flera betygssteg högre på tentan. Jag ska själv skriva tentan i maj, efter allt slit under period 4 känns det självklart att ta reda på vilket betyg mina förvärvade Termo-kunskaper kan räcka till!

Det går långsamt idag. Med frukosten, med kläderna, med det mesta faktiskt. Termo-KSen på fredag tornar upp sig i horisonten (I wish! snarare runt hörnet…) och jag drar mig för att sätta igång. Saknar lite föreläsningsanteckningar och känner mig allt annat än på hugget. Men kanske går detta ändå, vem vet. Nej nu ska jag ta mig i kragen och möta Ebba för lite KS-hets. Vi hörs!


Vi snackar stridsflyg på Termodynamiken idag, närmare bestämt hur F-18:s luftkonditioneringssystem fungerar. Spännande!

Igår var en sån där dag när allting bara stämmer. Vi fick tillbaka KS:en i Termodynamik och jag kunde överlycklig konstatera att jag klarat 6/9 poäng och således slipper besvara fråga 1 och 2 på tentan, SEGER! Dessutom gick inlämningsuppgiften i Maskinkomponenter som en dans. Den handlade om kugghjulsdimensionering och påminde mycket om kursen i Hållfasthetslära vi läste i höstas (en av de roligaste kurserna hittills!).
Nu hoppas jag att även denna dag flyter på i samma stil. Det är så obeskrivligt fantastiskt när allt bara fungerar. Det gäller att njuta! Men det bästa är att när det sedan kommer dagar då allt går åt pipan kan jag ta fram dessa små segerdagar ur min minneslåda och påminna mig själv om att jag kan om jag bara vill. Det är guld!

Något av det häftigaste med att läsa till ingenjör är alla de verktyg du får längs vägen som fullständigt och oåterkalleligt förändrar hur du ser på världen. En bro är inte längre bara något du åker över med bilen, ett kylskåp inte ett mysterium och en zeppelinare inte bara något som flyger över huvudet på dig med hjälp av någon magisk kraft.
I förra veckan i Termodynamiken fick vi en inlämningsuppgift som gick ut på att fundera på och räkna kring hur en zeppelinare fungerar. Hur ser kraften ut som får den att ”lyfta” och hur högt kan den flyga? Det är sånt här jag älskar med KTH, att titta på ett verkligt fenomen och sedan skaffa sig en helt ny förståelse för vad som verkligen händer.
Hur som, första delen av uppgiften bestod i att bestämma hur lyftkraften varierar med höjden. Det man kallar lyftkraft i det här fallet bygger på Archimedes princip, nämligen att ”ett föremål nedsänkt i vätska påverkas av en uppåtriktad kraft, som är lika stor som tyngden av den undanträngda vätskan”. Detta kan appliceras även på zeppelinare i mediet luft med vissa förändringar. Såhär ser formeln för lyftkraften ut:
För att kunna lösa uppgiften var vi tvungna att härleda fram ett uttryck för hur trycket förändras med höjden (se nedan) och sedan använda det framräknade trycket för att ta fram luftens densitet för varje given höjd. Mycket matte för att vara Termo och apropå det, ni som kämpar med Envariabeln eller Flervariabeln just nu: ge inte upp! Ni kommer att behöva allt det ni lär er nu i kurserna som kommer sen!
Slutuppgiften bestod sedan i att räkna ut zeppelinarens maxhöjd, d.v.s när formeln för lyftkraften är lika med noll eller när zeppelinarens tyngd är lika med den faktiska lyftkraften. Svaret blev kring 9000 meter för min zeppelinare.
Inte illa för en förvuxen heliumballong, eller vad säger ni?

Formelförklaring

Så var den över, KSen i Termodynamik. Kändes bra. Har svarat på allt med rätt rimliga svar och nu börjar väntan på resultatet. Får jag poäng till tentan eller inte? Det är frågan det, så när vi ändå är på ämnet kan jag passa på att dra idén med KSar.
Tanken är att uppmuntra oss studenter att plugga kontinuerligt under terminen genom att erbjuda så kallade kontrollskrivningar med jämna mellanrum. Dessa är varken obligatoriska eller betygsgrundande men ger möjlighet, vid bra resultat, att samla bonus till tentan, antingen i form av rena poäng eller uppgifter som kan hoppas över.
I mitt fall gäller följande: tar jag minst 5/9 poäng på KSen idag anser examinatorn på kursen att jag visat att jag förstått de genomgångna momenten och jag får automatiskt full pott på fråga 1 och 2 på tentan (jag ”slipper” besvara dem). Förutom att det är en hjälp att få gratispoängen är det dessutom en hjälp tidsmässigt, ju färre uppgifter på godkänd-nivån jag slipper göra, ju mer tid har jag till de svåra frågorna på högre betygsdelen. Hajjar ni?
Så nu håller vi tummarna för tant Kim, vore underbart om hon slapp räkna mer på ideala gasblandningar på tentan!

Det är lördag morgon och jag gör mig i ordning för att pallra mig till skolan. Vi har KS (kontrollskrivning, lite som diagnoserna i gymnasiet) i Termodynamik på tisdag och det är dags att lägga i en högre växel. Det kan verka hemskt att behöva plugga på helgerna men jag tycker inte att det är så hemskt (längre). Självklart var det lite av en chock till att börja med. Jag var van att bara behöva plugga minsta möjliga och ändå klara mig väldigt väl. Så när KTH drog igång och jag insåg att det skulle krävas så mycket mer av mig blev jag både förvånad och rädd. Helt plötsligt kunde jag plugga i timmar och knappt hinna med någonting för att det krävdes en sådan ansträngning att ta sig igenom varje uppgift.
Nu, halvvägs in i tvåan på KTH har jag vant mig och skaffat mig något som i alla fall liknar studieteknik. Jag behöver inte sitta lika länge längre och det går lättare att komma igång. Dessutom har jag ett gäng pluggkompisar som jag alltid sitter med, så att jag har någon att bolla med om jag fastnar. Guld värt!


Underskatta aldrig vikten av en bra färgpenna! Sitter just nu på övning i Termodynamik och vi går igenom enkla tillståndsförändringar i öppna och slutna system. Alltså vad som händer i luftkompressorer, kylskåp och värmeväxlare.
Har ni t.ex. funderat över varför kylskåpet är extra svårt att öppna kort efter att ni precis stängt det? Det är för att det byggs upp ett så kallat undertryck inuti kylskåpet pga temperaturförändringen och först när det ”läckt” in tillräckligt med luft som kan kompensera för undertrycket blir det lätt att öppna dörren. Det ni!
